Inga kommentarer Kommentera

Senaste inlägg

Regnig söndag

linnolsson
5 timmar sen
Godmorgon! Även om timmarna med Raya alltid är dagens höjdpunkt så känns det så skönt men en hel dag hemma framför mig. Just nu dricker jag kaffe och skriver på nästa veckas planering, som ser ut såhär, en ganska typisk hösten 2016 vecka tror jag: Måndag: Träning kl 08:15 för Christian, föreläsning 12-15, möte 16-ca 17 och jobb 17-19 ca. Tisdag: Träning kl 08:15 för Christian, föreläsning 12-15, jobba. Onsdag: Jobb 06-09, föreläsning 10-12, rida ut Soraya lugnt, göra klart alla förberedelser för fredagens seminarium dvs plugga för att få torsdagen fri. Torsdag: Jobb med Stockholmskontoret! Antingen åka upp till Stockholm (kanske onsdag kväll?) eller så kommer de hit. Om de kommer hit så tränar jag för Christian klockan 10 och om jag åker dit så rider han dressyr på Soraya. Fredag: seminarium i skolan 9-15, antagligen sammanställa och jobba med det som vi gjort under torsdagen. Soraya vilar. Lördag: Soraya uteritt Söndag: Jogga/bommar? Det ser kanske ut som att jag rider väldigt mycket men både onsdagen och fredagen kan ses som vilodagar, och skulle det köra ihop sig på onsdagen för mig så kan jag hoppa över att åka dit och vara nöjd med att hon går i skritten. Men jag vill gärna ta ut henne och skritta i skogen så fort jag har möjlighet under vilodagar. Här kommer några fina bilder för exakt ett år sedan, dagen efter skulle jag börja på universitetet för första gången. Wow vad mycket som har hänt på ett år på alla plan. 🙂

Lördagskväll

linnolsson
17 timmar sen
..det spelar ingen roll att det har varit sommarens typ varmaste dag och solen sken till sent på kvällen, nu är det höst, och då lagar man köttfärssås i timmar och dricker rödvin under myskvällar! Och en myskväll var allt jag önskade mig i världen idag, med Felix såklart. Nu kollar ”vi” på film, jag avskyr ju som ni vet film och påhittade historier, så jag bloggar och läser bloggar om verkliga liv istället 😉 Just nu iakttog jag till exempel ett telefonsamtal i filmen som var helt orimligt, svaren kom för fort och de tänkte inte efter trots att de pratade om ett stort problem, då tappar jag intresset direkt!! Det enda jag kan tänka på när jag ser det är att sekunden efter de har bråkat, kyssts, blivit traumatiserade, dött eller gråtit så dricker de kaffe som kollegor. Jag känner mig lurad om jag ska sätta mig in i liv och känslor som inte finns på riktigt 😉 Imorgon ska Soraya få en vilodag and so do I, sovmorgon, shopping inför hösten och ett sista strukturerings-ryck. På måndag börjar jag med att gå upp 05:00 för att hinna träna Raya innan skolan och för att hinna jobba efter skolan. Ni fattar, jag kommer få timmarna att rulla på även i höst 😉 Hoppas att ni mår bra <3

Utsiktsplats med Rayson 

linnolsson
20 timmar sen
Jag köpte med mig latte och surdegsfralla till stallet och satte mig i ett hörn av ridhuset och spanade på tränande ekipage. Morgonstund.  Soraya har gått tre rätt tuffa träningspass på rad, så idag var planen en lång skritt-tur ute. Jag fick höra för några veckor sedan att det finns en slinga rätt in i skogen som går över bergen och som leder till en vacker utsiktsplats över sjön men att det är där turridnings-islandshästarna går så att den ”blir nog svår att rida med storhästarna”. Idag gjorde jag ett försök, och gissa vilka som tog sig enda fram…? #skogsmullar 😉 Den senaste tidens övertänkande runt prestation och träningsupplägg har lett till något väldigt nyttigt tror jag, och det är det faktum att jag måste lära mig uppskatta allt som inte är mätbara prestationer också. Jag blev nästan lite rörd ute i bergen (ni bara ehhh, haha..) när Soraya stannade och vägrade klättra upp. Hon har nog aldrig varit i sån terräng förut, men helt utan tvång utan bara uppmuntran och pepp så klättrade hon upp och när vi kom upp så kändes det, även om jag kanske inbillar mig, som att hon var nöjd med sig själv. Frustade och växte i sig själv lite till, liksom. Sedan kom vi högst upp och såg ut över hela sjön och då stod hon bara helt still och kollade och var nöjd. För ett år sedan hade jag för det första ALDRIG kunnat rida ut henne såhär och för det andra så hade hon spunnit loss av att stå stilla mer än en sekund, nu känns det som att hon uppskattar mitt sällskap och har ett lugn i det vi gör. Och jag är hur glad som helst över dagens skritt-tur, vilket jag inte hade varit för ett år sedan, då hade det bara varit en avbockad punkt på to-do listan för att hon skulle få skritta bort träningsvärk. Tänk att en häst kan utveckla en som person, större än som bara ryttare. Raya <3