Morris Moor

linnolsson
4 Mar 2016 kl 10:00

Den 20:e och 21:a januari befann jag mig i tingsrätten, i min första och förhoppningsvis sista huvudförhandling. Ett tvistemål om Morris Moor. Min första alldeles egna häst som kom in i mitt liv när jag behövde honom som allra mest, det vet ni som läste min blogg under 2013. Ni vet också att han togs ifrån mig alldeles för fort och idag ska jag för första gången någonsin försöka sätta ord på lite utav känslorna och händelserna denna period har inneburit.

Följande rader har jag tänkt på sedan 24:e april 2014, dagen då Morris Moor blev diagnostiserad med kissing spines efter bara månader i min ägo och en tid av hjärtkross, otaliga rehabiliteringsförsök och min första kontakt med juridiken, hästjuridiken, startade. Igår, den 3:e mars vann vi målet om hästen och min älskade, saknade vän Morris Moor. Det är inget firande. Mer en lättnad över att denna fruktansvärda, tragiska period äntligen har fått en slags punkt. Åtminstone en första, eftersom möjligheten att överklaga domen finns. En lättnad över att alla handlingar, alla sakkunnigutlåtanden, vittnesmål och alla sagda ord är offentliga handlingar från och med idag. Att jag äntligen också kan få min röst hörd.

IMG_3282 blogg2 IMG_3290 blogg2

Jag upplever ofta att omgivningen anser att jag sitter på en stor makt att kunna berätta genom min stora blogg. Jag kan nå ut till hundratusentals människor genom ett klick. Men med makt kommer ansvar. Jag upplever att det är helt tvärtom. Idag tror jag att många väntar sig att jag ska slå tillbaka mot inläggen som har skrivits om mig, hänga ut tillbaka och publicera varenda bevis jag sitter på. Slåss blodig för min heder.

Jag kommer inte göra det. Det har gjort obeskrivligt ont att andra har fått publicera vilka inlägg som helst och godkänna vilka kommentarer som helst medan jag noggrant har försökt radera varenda kommentar med hårda ord, spekulationer eller namn nämnda. När jag, dagar efter att jag behövt avliva min häst som betydde världen för mig, fick läsa inlägg där det stod att jag avlivade Morris för att få ut pengarna på försäkringen så var jag, med all min makt, knäpptyst. Jag hade Morris försäkrad i 10 000 kronor A1 och den avlivningen jag beslöt mig för, den som kändes som den bästa för honom, min vän, kostade 5400 kronor. Dessutom togs beslutet efter 10 månaders rehabilitering. Men med all min makt så vågade jag inte ens formulera det i rädsla för att trampa fel. Istället rann mina tårar natt efter natt av total, jävla hjärtkross, svek och förnedringen över att alla som inte hade en aning älskade att dela inlägg med spekulationer om Morris avlivning och elakheter om mig.

Om vi ska se till vad det faktiskt är, och var, så köpte jag en skadad häst som jag fick rehabilitera och som jag sedan fick säga adjö till och avliva. Det var jag som avlivade en häst som jag hade i mitt hjärta och i den sorgen var det jag som fick se hela mitt facebook-flöde dela inlägg om mig och dagen därpå firade skribenten sin fina statistik. Jag satt tyst, som alltid, upplärd och uppväxt i att inte få agera eller skriva utifrån känslor utan akta mina ord.

Jag tror att det är lätt att läsa min blogg och tro att jag aldrig kan känna mig ensam, sträcker jag ut handen så svarar hundratusen tjejer med varma ord. Men visste ni att jag jämt och ständigt upplever att människor som inte är i min innersta krets gärna vill vara runt mig, där det är sådär alldeles lagom spännande, men väldigt sällan med mig? När det kommer till att verkligen vilja mig väl och stå upp för att någon behandlar mig illa så blir det för obekvämt i och med min ”makt” och offentlighet. Mycket bekvämare att ge en like på avstånd, både till elakheterna och till mig, och vara sådär alldeles lagom i mitten och med. Visste ni hur begränsad jag känner mig av min så kallade ”makt” som gör att jag aldrig får skriva utifrån känslor utan måste tänka tre, fyra, fem gånger om jag kanske, eventuellt, möjligtvis kan trampa någon på tårna med mina ord? Jag är den som måste vara proffsig utåt och torka tårarna bakom skärmen. Och där satt jag, igen, i sängen och vred mig av saknad och sorg över min Morris Moor och var, igen, ett offentligt samtalsämne där alla som hade lite tid över kunde spotta helt utan konsekvenser. Det gör väl inget att spotta på henne? Nej, om vi ska se det utifrån de konsekvenser ens handlande får så gör det faktiskt absolut ingenting att spotta på mig, för det får inga som helst konsekvenser. Ibland undrar jag varför mina ord får enorma konsekvenser medan andras går helt under radarn? Jag förstår givetvis att det får större proportioner om jag hänger ut någon än om en privatperson på facebook delar ett inlägg; men frågan är om det känns olika mycket? Jag vågar lova att orden gör lika ont oberoende webdomän och statistik, för om vi skalar av det från det jag jobbar med ner till vem jag är så vågar jag påstå att skadan blir lika stor hos mig. 

IMG_0645Sista dagarna med Morris, vi spenderade timmar i det första gröna gräset, med tårar rinnandes och min största bästis ovetandes vid min sida. 

Denna skärmdump är ifrån domen, och första stycket i mina grunder för stämning. mina grunder

Jag har känt efter på riktigt, på djupet, vad jag vill förmedla och vad jag vill att dessa fruktansvärda år och upplevelser ska mynna ut i. För mig handlar det här om Morris Moor. Ett djur med ett enormt hjärta som tyvärr blev hans fälla i livet. För mig handlar det om honom och om alla hästar som idag, eller i framtiden, kommer hamna i en liknande situation. Det handlar om alla er som ska köpa häst och som vet lika lite om hästjurdik som jag en gång gjorde. Det är, när jag känner efter noga, helt oviktigt att hävda mig, pissa på någon annan eller försvara mig som ryttare eller person. Det finns några konkreta bevis som känns viktiga för mig att hänvisa till, dessa är idag offentliga handlingar och finns för er alla att hämta ut om ni så skulle vilja.

  • För oss var det inför en juridisk process viktigt att tidsbestämma Morris Moor kissing spines. I samråd med advokat och veterinär beslöt vi oss för att anlita en expertradiolog (bilddiagnostiker) på SLU. H*n i sin tur tog hjälp av ett ”team” på SLU, totalt tre stycken, för att fastställa hur gammal Morris KS måste ha varit när vi hittade den. Detta radiolog-team fastställer minst 1 år men troligtvis äldre vilket h*n vi anlitade muntligt framförde i sitt vittnesmål den 20:e januari. Jag röntgade Morris när han hade varit i min ägo i 8 månader.
  • Innan Morris dömdes ut genomfördes 10 månaders behandling och rehabilitering efter vedertagen praxis för att utesluta att han någonsin skulle kunna få ett fungerande liv med sin kissing spines, det är extra viktigt eftersom vissa hästar fungerar med KS och andra inte. Efter 10 månaders behandling och rehabilitering utan förbättring dömdes Morris ut av veterinären som genomfört behandlingen och i samråd med Agrias ena chefsveterinär.
  • Vi har under den rättsliga processen fått ut journaler på att Morris var behandlad innan köpet, dock inte i ryggen, och det finns därför inte bevis som säger att säljaren visste om just Morris kissing spines.

Motparten menar att Morris fick kissing spines/ont i ryggen utav min felaktiga ridning. Under ett vittnesmål med en före detta tävlingsryttare som sade sig vara ”god vän” med motparten visades filmer upp som jag laddat upp på youtube när jag red Morris och granskades av rätten och vittnet som kom med kritik. Som hästälskare de flesta av er är förstår ni säkert hur det känns när någon påstår att du har ridit fram en skada som ligger till grund för din hästs död. Det har kanske varit det påstående i motpartens grunder som jag helst ville kunna motbevisa med mina objektiva sakkunniga vittnen och min sakframställan. Jag citerar domen igen;

ks vid riskens övergångEn annan viktig sak för mig att framföra är att i samband med att vi hittade Morris kissing spines så skedde en reklamation till säljarna där vi föreslog hävning av köp. Min förhoppning var att vi skulle kunna mötas, vilket visade sig vara omöjligt och då var ett tvistemål i tingsrätten den enda utvägen. Därefter har bevisen tagits fram och vittnen tillkallats. Förlikningsförsöken har dock fortsatt under tidens lopp, så sent som en vecka innan huvudförhandlingen bestämde jag mig för att ta motpartens bud för att slippa genomgå en känslomässigt tuff tvådagars rättegång. Dock drogs detta bud tillbaka av motparten och det blev då en huvudförhandling.

Jag har fått förfrågningar att tala om den här domen i alla stora ridsportmedier idag. Jag har valt bort 90% och varit extremt tydlig med att varenda ord jag säger ska vara av syfte att lyfta hästjuridik för hästarnas skull och inte under några omständigheter skapa en hätsk debatt. I april kommer ni inte bara få ta del av mina erfarenheter utan också, eller kanske framförallt, min advokats viktigaste tips. Vi har noggrant valt ut vilken media vi ska göra och vi kommer göra den tillsammans.

För tro mig när jag säger att jag har introducerats till en helt ny värld. Till dig som ska köpa häst säger jag idag, med mina nya lärdomar, att en juridisk rådgivning borde stå lika högt på prioriteringslistan som en bra veterinärbesiktning. Jag missade tyvärr på båda.

”Det finns alltid två sidor av myntet” sägs det. Det gör det säkert även i detta fall, men det finns också objektiva expertvittnen och min vision när jag skriver om detta idag och även framöver är att hänvisa till dessa. Idag var det också viktigt för mig att få skriva utifrån mina känslor, som under hela tiden har tystats ner i samråd med juridiska rådgivare som sagt att det kan skada att skriva. Det gäller som vanligt bara mig, med en stor blogg. Men tro mig när jag säger att en hög statistik aldrig kan fungera som plåster på såren som skapas av att känna sig som en produkt som vem som helst kan skriva och dela vad som helst om. Det här är mina första ord om det jag har varit med om, och ett försök att visa den andra sidan av offentligheten och den ”makt” omgivningen anser att jag besitter, men som snarare tar ifrån mig rättigheten att göra just detta; berätta. domMen när alla ord är sagda och domen satt, när det skalas av ner till kärnan så handlar det egentligen bara om honom. Om ett djur som verkligen inte kan berättahelt i händerna på människan och i en pengastyrd sport. Det handlar om att jag behövde vara den som fick säga farväl och se ett 800 kilo, älskat, djur bli livlöst. Det handlar om att jag fortfarande får sätta på mig solglasögonen för att dölja tårarna när jag ser alla hundratals bilder som porträtterar hur han gav hela sig själv till mig och påminner mig om den hjälplöshet och hopplöshet jag kände. Jag ville inte vara den som stängde boxdörren en sista gång, inte behövde packa någon lunchpåse till dagen därpå för att han då skulle vara borta för alltid eller pussa honom under manen en sista gång. Det handlar om Morris Moor och det handlar om att varenda ord jag säger i offentligheten om detta ska ta avstamp i att hans livsöde inte ska vara förgäves. 

Tack för att jag fick lära känna dig, trots allt, Morris. Jag kommer bära med mig dig i mitt hjärta för resten av livet ♥


Innan jag trycker på ”publicera” vill jag också säga tack. Tack till mamma pappa som har gjort hela den här resan tillsammans med mig, backat upp och påmint mig om varför vi gör det när jag har velat backa av obehag och ledsamhet. Tack Anna Rudbäck för att du dels är en suverän veterinär, vilket även motpartens sakkunniga bekräftade under sina vittnesmål, och gjorde allt för Morris. Men i valet att kämpa för Morris är du också en av få som inte räds för det rampljus som vi alla, redan den 24:e april 2014, visste att detta skulle få. Jag vet att din drivkraft är ditt hjärta för djur, och att det var starkare än att backa tillbaka av bekvämlighet eller obehagskänslor för vad som komma skall har du min eviga tacksamhet för. Utöver allt du har gjort för Morris och i målet – tack för att du har gett mig erfarenheten att det finns människor som dig också. Tack Claes Petterson, min advokat, för din respektfulla coaching under rättegångsdagarna och ett arbete som jag beundrar.

Till er som skrivit och delat inläggen som jag nämnt ovan vill jag säga en sista sak: ni spottade inte bara på mig, utan allra mest spottade ni på Morris, hästarna och ridsporten.

234 kommentarer Kommentera

  • Hanna 2016-03-04

    Det gör så ont i hjärtat att läsa det här, och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig som varit tvungen att dölja detta under så lång tid utan att kunna försvara dig. Håller med dig om att det borde ges någon typ av intro i hästjuridik för hästägare, det är betydligt mer invecklat än vad man kan tro (jag studerar själv juridik). Denna hobby och bransch är så hemsk ibland så det finns inga ord. Eloge till dig som tog fighten för Morris skull.

  • Cornelia 2016-03-04

    Tårarna rinner för er båda. Usch så hemskt och så sorgligt <3

  • Anna 2016-03-04

    <3 all kärlek till dig Linn! Lider så otroligt med dig som utöver att ha förlorat din bästa vän även tvingats ta dig igenom den här processen. Morris tittar ner på dig från sina gröna ängar idag och är nog oerhört stolt över att ha gett sitt hjärta till ngn som dig! Fortsätt vara den starka, fantastiska Linn som du är så kommer du fortsätta inspirera och utverka stordåd även i framtiden! Kram

  • Fanny 2016-03-04

    Helt mållös, du är SÅ grym!

  • Anna-Karin 2016-03-04

    Det här var, handen på hjärtat ett av de finaste inläggen jag läst på länge. Du är så stark. Kram❤️

  • Johanna 2016-03-04

    Så starkt av dig Linn! Stor kram till dig <3

  • emelie 2016-03-04

    kärlek till dig verkligen! sjukt bra inlägg <3

  • Paulina 2016-03-04

    Glad att Morris fått någonslags "upprättelse" fina fina häst<3 och viktigt inlägg skrivet av dig, kan inte förstå hur svårt det måste ha varit att vara tyst så länge och inte svara på alla påhopp! Men du är stark Linn <3

  • Tessan 2016-03-04

    Hej Linn! Sitter på en pall i stallet och inser hur konstig värden är! Vart är Mänskligheten på väg? Det är ett djur, sin bästa vän och den man skulle gå igenom eld för! Ändå behandlar vissa folk dom vore så känslokalla! Usch man blir rädd för världen! Vilket jobb ni lagt ner och så klart för han som var din bästa vän! Skönt att få en rättvisa och veta att man gjort allt man kan. Jag blir tårögd varje gång jag ser filmen när ni pussas, det är verkligen så mycket kärlek! Nu kan du säkert se tillbaka på er underbara tid tillsammans som ni hade med kärlek! Bra jobbat Linn och din familj! Framför allt dom som hjälpt dej och Morris på vägen för rättvisan! ❤️

  • Mirella 2016-03-04

    Kan inte föreställa mig den sorg du gått igenom och som du inte har kunnat/fått delge utan att vakta dina ord. Hoppas att resan stannar här och att du får chans att läka och gå vidare. Kram//Mirella www.livetmedhund.se

  • M MALMCRONA 2016-03-04

    <3

  • Maria 2016-03-04

    Anna är, och kommer alltid vara, den bästa veterinären jag mött. Varma kramar till dig.

  • Anna 2016-03-04

    Skönt att du känner att du har fått upprättelse och att du kanske kan lämna detta bakom dig nu! Hur kommer det sig att domen blev på följande sätt trots att hästen är köpt "i befintligt skick"? Jag tänker - ska man som säljare alltid vara orolig för att fel framkommer som man själv inte ens visste om? Kram

  • E 2016-03-04

    Tack för att du skriver detta Linn, inte bara för att vi är nyfikna, utan för att de finns så många som sitter i denna sits som behöver veta att de inte är ensamma. Tack för att du och Morris blir en slags frontfigur för alla dom som har resan framför sig!

  • Maja 2016-03-04

    Så starkt och modigt av dig att berätta, det är så hjärtskärande att läsa. Hoppas att historien får ett slut som den förtjänar, att ni går vinnande ur detta och till slut bevisar för inte bara er själva utan också för alla andra att rättvisan vinner! Kramar ❤️❤️❤️

  • Jennifer 2016-03-04

    Fina fina Linn, jag blir djupt berörd av det du berättar och kan bara föreställa mig din sorg. Vill ge dig massor med styrkekramar.. <3 Det är fruktansvärt hur folk kan bete sig både den som sålt Morris till dig och de som skrivit/delat inläggen du skriver om, usch. Hoppas du slipper överklagan på domen så du kan få lite ro och inte behöva gå igenom ytterligare processer.

  • Lovisa 2016-03-04

    Det bästa och mest rörande inlägg jag någonsin läst. Håret reser sig på mina armar, jag känner att tårar trycker på och en obehaglig känsla infinner sig. Du är en så klok person. Det är verkligen på tid att lyfta fram detta så att ingen ska råka ut för samma öde. Massvis med kramar till dig!

  • Sätilaryttaren 2016-03-04

    Tack för att du kämpa dig igenom dessa månader. Du hjälpte inte bara Morris utan oss andra som hamnar I liknande situation. Tack Linn! <3

  • Rosita 2016-03-04

    Åh Linn! Så många styrkekramar till dig. Jag fick tårar i ögonen av att läsa det här. Fy f*n hur ni alla har fått kämpa. Jag minns som igår när jag läste inlägget och såg bilderna från er sista dag tillsammans. Så oerhört sorgligt! Tack att du delade det här med oss. Kram, kram och kram!

  • Emma 2016-03-04

    Jag är så tacksam att du vågade och orkade stå upp för din Morris. Jag har varit i en liknande tvist men orkade inte hela vägen, jag är djupt imponerad av dig och ditt mod, och också din kärlek till hästarna. Mitt fina sto med kissing spines som nu också är en änglahäst tillsammans med Morris har också fått någon slags upprättelse. Tack.

  • Johanna 2016-03-04

    Massa massa styrkekramar

  • Mathilda 2016-03-04

    Jag tycker att hela din text genomsyras av kärleken till hästarna, till Morris. Blir alldeles rörd! Du gjorde allt du kunde för honom, och ingen kan säga något annat! Du är en riktig djurvän <3

  • mirja Holgersson 2016-03-04

    Jag blir oerhört berörd av ditt inlägg Linn. Och oerhört bestört, förbannad över hur mänskligheten ibland ter sig. Vad exakt vinner dessa människor på att smutskasta, dela och strö salt i ett öppet sår? För mig är det horribelt och ryggradslöst. Att säga att man förstår din situation är det få som kan säga, kanske ingen, men du har gett oss en möjlighet att se och försöka förstå efter detta inlägg att det krävts en enorm styrka av dig att behålla denna "proffsiga" profil utåt som den offentliga människa du är. En tuff värld där många av någon oförklarlig anledning glömmer bort att också du är en helt vanlig tjej. En fullt mänsklig, jordnära och vanlig tjej bakom skärmen med en enorm kärlek till sin häst och med känslor som vilken annan människa som helst. Offentlig eller ej. Jag hoppas och tror att detta kommer göra avtryck och stärka och hjälpa andra individer, två som fyrbenta som hamnar i liknande situation, eller som utbildning för att minimera riskerna reda från början för de som ska göra ett hästköp. När man ger sitt allt för att hitta sin fina vän till häst är det det sista man vill att behöva ta ett sådant här beslut efter så många försök till rehabilitering. Men ett ansvar som vilar på alla hästägare, men som man hoppas in i det sista att man ska slippa ta under sådana här omständigheter. Att ta bort sin bästa är en smärta som säkerligen är olik hos oss alla, men med gemensam nämnare att det är troligt just smärtsamt... detta utan några som helst påhopp utifrån andra, ren smärta. Morris kommer vara dig evigt tacksam Linn, att du lyssnat på han och litat på din magkänsla. Du gav allt och lite till och det kan ingen ta ifrån dig. All styrka och heder till dig. KRAM <3

  • Karolina 2016-03-04

    <3

  • Ellen 2016-03-04

    Kärlek till dig och din styrka i allt du går igenom ❤️❤️❤️

  • Erika 2016-03-04

    Här sitter jag med tårar i ögonen som till viss del är sorgsna på grund av Morris och till viss del glädjetårar över hur du fick rätt. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga, annat än att din styrka i situationer som dessa är otroligt inspirerande; och jag vill tacka dig för dina ord som ger oss läsare så mycket <3 Kramar <3

  • Katarina 2016-03-04

    Starka och kloka ord. Tårarna rinner för dig och för Morris och för min egna alldeles för saknade vän..

  • Jo.hanna U 2016-03-04

    Väldigt sällan jag gråter men nu gör jag det. Dels av ilska för hur omvärlden har behandlat dig, dels för att en så fin häst som Morris har fått lida pga människors girighet, men mest för att jag vet hur hemskt det är att förlora en vän <3 Men jag känner mig också lättad över att du och Morris har fått rättvisa. Även fast det inte på något sätt kan lindra smärtan av att ha förlorat någon man älskat. Jag hoppas du vet att vi också finns, vi som genuint vill dig väl och som står bakom dig. Ta hand om dig, kram <3

  • Nelly 2016-03-04

    Tårarna rinner. Morris hade varit stolt över dig Linn ❤️

  • Emma 2016-03-04

    FInaste Linn får ont i hela mig när jag läser detta och hade jag inte suttit i skolan just nu hade mina tårar nog bara forsat ut. Men i slutändan får allt sin rätt, och det e du som stått med ryggen rak som vinner. ÄR helt ärligt riktigt imponerad över dig och allt du gått igen. Stå rakryggad och va stolt. Kram<333333

  • Johanna 2016-03-04

    Tårarna rinner, otroligt starkt och känslomässigt inlägg. Massor av kärlek till dig❤️

  • Amelie 2016-03-04

    Usch, det gör ont i hjärtat att läsa det här inlägget. Det är fruktansvärt att en häst ska behöva gå igenom något sådant och lida, för att vissa människor inte kan ta sitt ansvar. Men lika hemskt är det att du har fått skit för att människor tror sig veta sanningen om allt. Det är tydligt att gjorde allt som stod i din makt för att hjälpa Morris, och det är det folk borde fokusera på. Inte kasta skit på dig för att det inte räckte till. Ibland finns det inget man kan göra, oavsett hur mycket man önskar att det gjorde det. Jag blir så imponerad av att du faktiskt publicerar det här inlägget, Linn. Det måste ha gjort fruktansvärt ont att skriva det, och jag blir mörkrädd när jag tänker på du har fått stå ut med under resans gång. Och vad Morris har stått ut med. Hemskt är det. Men jag imponeras av din styrka och genuina kärlek till din häst. Kramar <3

    • linnolsson 2016-03-04

      Tack för din fina kommentar <3 Jag vill bara poängtera att vi inte har fått ut några bevis på att säljarna visste om Morris kissing spines, om det var det du syftade på med meningen att Morris fått lida, och "tills motsatsen är bevisad" måste man utgå ifrån oskyldighet. Men Morris hade såklart kunnat hamna riktigt illa till om han stod hos någon under hela rättsprocessen som inte brydde sig om honom utan bara såg honom "som ett problem". Tack igen <3

  • Julia Sjöström 2016-03-04

    ❤️

  • Ida Hjelm 2016-03-04

    Det här är bland det bästa inlägget jag läst någonsin. Det gör så ont att få höra er historia, hur du kämpat trots en tragisk bortgång för rättvisa. Jag är så glad för din skull, för Morris skull, att du kämpade för rättvisan och vann. Du är fantastisk Linn och jag hoppas att detta ger glädje och lycka i sorgen efter din stora vän. Jag lovar dig att Morris följer dig och är tacksam över allt du gjort och fortfarande gör för honom. Stort lycka till i framtiden <3

  • Camilla 2016-03-04

    Jag finner inga ord för vad du har varit tvungen att gå igenom, det är verkligen fruktansvärt! Vilken tur för Morris att han fick träffa dig och att du honom!! Jag hoppas att detta rättsfall blir en del i att få makthavarna att förstå att djuren inte är några varor utan de måste få sina egna köplagar. Förstå mig rätt nu Linn men jag hoppas att det kommer drivas vidare i högre instans och att det blir ett HD fall. Nu är det dags att djuren blir värderade mer än en TV i lagens namn! Det du har gått igenom ska ingen behöva göra, all heder åt dig Linn!!!!!

  • Amanda Eriksson 2016-03-04

    Vilken kamp du gått igenom. Först med rehab, sedan avliva en del av ditt hjärta och nu kampen om Morris rättvisa. Du kommer alltid kunna gå rakryggad när du tänker på Morris efter allt du gjort för honom. All creed och heder till dig, och lycka till med framtiden!

  • alva 2016-03-04

    Hur människor kan ta sig rätten att lägga sig i, & hur man kan vara så kall att man skiter i att hästen har ont & istället bara se dollartecken?? Nä, skönt att Morris fick komma till dig & till slut vinna denna kamp. <3 tack för att du delade med dig <3

  • Hanna 2016-03-04

    Blev berörd inpå hjärtat av det här inlägget. Jag studerar juridik vid Uppsala Universitet och senast igår hade vi en föreläsning om köprätt ("fel i vara") och vilka problem som kan uppkomma vid köp osv. Föreläsaren tog upp just hästköp som exempel vilket jag kunde relatera till. Han menade att det är svårt att skilja mellan hjärta och hjärna och där; i föreläsningssalen, kunde jag inte känna det på djupet. Idag har jag fortsatt att repetera köprätten och just de problem som du skriver om i din och Morris historia. Jag måste säga att just nu KÄNNS juridiken i hela mig på ett helt annat sätt än igår, när min föreläsare sa "samma" sak som du gör i ditt inlägg. Jag är skakad men har samtidigt fått en enorm drivkraft att lära mig ALLT om det här! Du berör Linn! Den sista meningen i ditt inlägg gav mig kalla kårar. Jag vill bara hälsa att jag hela tiden har varit på din och framförallt Morris sida! Allt gott till dig <3

    • linnolsson 2016-03-04

      Snälla bli en jurist som kämpar för just det här, det behövs <3 Hästar ska inte behöva regleras av samma lag som ett par jeans. Tack för din kommentar!

  • Malin 2016-03-04

    Mållös... Men vill ändå skänka värme till dig för det du gjort, exceptionellt är vad det är.

  • JuliaW 2016-03-04

    Tårarna började verkligen rinna ordentligt i slutet, usch. Vilken tid och kamp det har varit för dig. Hoppas du kommer få med dig all lycka i framtiden efter detta!

  • Karin 2016-03-04

    Verkligen ett bra inlägg! Det är så tråkigt att hästarna ska betala priset för att säljaren inte kan vara ärliga. Hade besparat dig en massa sorg också. Det är superviktigt att ha en ordentlig veterinärbesiktning men det märkliga är att många köpare inte är så pigga på det(jättemärkligt!) Röntgar alltid hals, rygg och ben. Givetvis kan man inte värja sig mot allt men ger ändå lite indikationer på hur hästen är. Bland det märkligaste argument mot röntgen på 3-åringa är att det spelar inte så stor roll, de är unga! Röntgen borde både säljare och köpare vilja göra. Så tråkigt att det gick som det gick med Morris!

    • linnolsson 2016-03-04

      Tack för en klok kommentar <3 Jag vill poängtera att det inte finns bevis som stödjer att säljarna visste om Morris kissing spines som är det vi tvistat om och det som gjorde att han behövde avlivas, dock fick jag inte reda på de andra behandlingen som gjorts heller, men jag vet inte vad jag har för rättigheter till det heller. Tack igen!

  • Michelle 2016-03-04

    Tårarna rinner längs kinderna, livet är bra orättvist. Men världens största styrkekram till dig som gett upprättelse till Morris och alla andra hästar som på något sätt påverkats av människors egoism. Förlorade min häst på liknande sätt men orkade inte ta det vidare, så kändes i hjärtat när rättvisan segrat. Stort lycka till med Soraya, är övertygad om att Morris är med på er resa ❤️

  • Alva 2016-03-04

    Tårarna rinner ymnigt när jag läser detta. All kärlek till dig som kämpade för dig själv och din häst. Vi är tusentals tjejer som backar dig! Vi backar Linn och Morris. <3

  • sandra 2016-03-04

    Tack för ett jätteviktigt inlägg.

  • Frida 2016-03-04

    ❤️❤️❤️

  • Helena 2016-03-04

    <3<3<3

  • Victoria 2016-03-04

    Tårarna rinner allt mer ju längre fram i texten jag läser. Jag ser mina egna erfarenheter, sorg och ilska. Även fast jag inte känner dig och inte kan stötta dig genom att finnas där, hur mycket jag än skulle vilja, så lovar jag dig att jag och många fler står vid din sida. Fortsätt vara stark.

  • Sandra 2016-03-04

    Det här inlägget rörde mig till tårar! Kan inte ens föreställa mig hur otroligt jobbigt du har haft det, och att ständigt få handskas med så många trångsynta människor. Jag beundrar dig Linn, du har ett sådant driv och jag tvivlar inte en sekund på att du kommer att lyckas med alla mål som du har! Fortsätt kämpa! Fler som dig behövs i vårat samhälle. Styrkekramar <3

  • Matilda 2016-03-04

    Vad skönt att få ett avslut, vet själv hur skönt det är. Min familj var dock på andra sidan det var vi som hade sålt en ponny som de senare ville reklamera. Detta var en lite äldre ponny som vi hade haft i 5 år utan några som helst problem. Köparen provred inte utan köpte ponnyn åt sin dotter. Det fungerade inte och efter 1 år ville de lämna tillbaka. De valde att gå direkt genom advokat istället för att kontakta min familj. Det gick bra ponnyn står nu hemma hos oss men jag kan fortfarande inte förstå hur vissa personer inte kan acceptera att det är i ryttaren problemen sitter. Ska tillägga att ponnyn inte hade någon skada hon uppvisade bara oönskat beteende hos nya ägaren men har under det senaste året fungerat utan problem. Jag förstår att det känns bra för dig att få rätt men jag ville bara förklara hur det är att vara på andra sidan, när man säljer en fullt frisk och snäll ponny och ett år senare får ett brev. Jag tror inte att det alltid är försäljarens fel utan ofta också kan vara den nya ryttarens ridning. Detta gäller alltså inte skador som Morris hade utan vid andra situationer. Jag har även väntat på det här inlägget länge och är glad över hur du la upp det. Med fakta utan att smutskasta försäljare, av vad jag sätt är det allt som oftast försäljare som får skit vid problem vid hästköp :(

  • Karolina 2016-03-04

    Jag har betygen och jag har viljan, men jag har inte vetat vart jag ska lägga krutet. Kort och gott, nu blir det juristutbildning och en kamp om hästens plats i det svenska rättssystemet. Du gör skillnad, Linn.

Ladda fler

Senaste inlägg

Att ta ridhjälp

linnolsson
9 timmar sen
Träningsupplägg är något som snurrar i mina tankar dagligen. Givetvis diskuterar jag det med Christian och hans åsikt väger såklart högre än mina egna ihopsnickrade, men i min situation så är det så mycket som ska klaffa och allt går inte att bestämma efter vad som faktiskt är bäst alltid. Vilket gör att jag aldrig kommer bli bäst heller, så är det ju. Jag prioriterar karriär, och därigenom även studier, och gör min ridsportsatsning fullt ut utöver det – inte fullt ut fullständigt. Jag har aldrig haft som dröm att jobba med hästar eller leva som tävlingsryttare, men jag vill prova att satsa på det bredvid uppbyggnaden av grunden till min karriär, kan man väl summera det som. Anyhow. Jag har tänkt mycket på hur jag ska lägga upp det med ridhjälpen i höst. I mitt och Christians koncept ingår det ju att han även rider henne för att hjälpa mig utbilda henne, avgörande för att utbilda henne mot svårare klasser utan rutin själv. Om det ska bli bra alltså, haha. Först tänkte jag att det bästa var 1-2 gånger i veckan, men nu har jag börjat fundera på om det verkligen är det och skulle vilja ha er input… Det kanske är mycket bättre att lägga upp det i etapper? Alltså; under en månad rider nästintill bara jag, fokuserar fullt på kontinuitet i vår träning som ekipage. En annan månad rider Christian oftare, säg 2-3 dagar i veckan och kan då fokusera på enskilda delar i utbildningen mer intensivt och jag står för joggingpassen och uteritterna. Det kanske ger mer effekt än att jag tappar viktiga ridpass varje vecka men utan att han egentligen kan förändra så mycket, åtminstone i relation till vad han kan göra under tre dagar på raken. Förstår ni hur jag tänker? Vad tror ni?   Christian och Raya! 

Bubblor på taket 

linnolsson
12 timmar sen
Nu är jag på väg in till stan för att möta upp mina tjejkompisar och fånga sista chansen att prova Göteborgs sommarfavorit takterrassen på Bellora! Jag har inte varit där en enda gång trots att jag tänkt på det sen i juni… Men nu skiner sensommarsolen och imorgon är jag helt ledig! Ni hör ju; bra läge för onsdags-bubbel-och-babbel. Om de gör bra Bellini-drinkar där så har de mitt hjärta tills sommaren 2017. Tidsinställda inlägg kommer ikväll! 

Dagens träning

linnolsson
14 timmar sen
Mhmm, så nöjd med galoppjobbet idag! Det fanns nästintill ingenting att klaga på, det har ni aldrig hört mig säga innan väl? Sen att hon travade som en symaskin med för hög nacke i skolorna kan vi väl bara skita i att deppa ner oss i? Hehe, alltid ska det vara något jag får prestations-misär-migrän av. Nu börjar vi äntligen få till bytena på hjälpen, och på en såpass fin hjälp så att hon inte blir så het. Innan har jag behövt ”picka till” (nu går väl free-the-horses-ligan i taket, så för att förtydliga: inte misshandla, men en snabb sporre istället för en gnuggande, om ni förstår?) och då har hon blivit jättehet och väntat på den hjälpen samt ”sprungit ifrån den”. Nu har hon verkligen kopplat ihop min hjälp med själva bytet och då kan jag nästan bara förbereda det, sitta till och lägga om vaden för att hon ska byta. Fina, lugna byten och hon är mer tillfreds. Kul! Sedan red vi de enkla bytena och fick till de bättre än någonsin, riktigt taggad på att få rida två MSV:C-starter till nästa månad! ..men alltså traven då. Så fort vi går ner på detaljnivå och verkligen förbättrar något så försämras något annat under en period. Ganska logiskt, kanske, men trist! Idag fick vi inte till flytet, hon kröp upp i nacken, blev spänd i överlinjen och tog små snabba steg istället för att svinga till. Back to basic, rund i formen, in på volten, flytta svagt, ta igenom halvhalterna – och hålla mitt temperament i schack Ha-ha. Äsch, jag får vara glad över att vi faktiskt fixar bytena så bra och ha tillit till att känslan i traven snart är tillbaka. Hon känns i alla fall himla fin och harmonisk överlag just nu <3